Va nyss inne på en tjejs blogg... usch.. känns jobbigt och skriva om det...
Jag klickade på bloggadressen med ett leende men efter 10 sek på bloggen så kom tårarna... Ja kunde inte hålla tillbaka..
Hon hade förlorat sin dotter... Efter en jobbig kamp för att bli gravid och dagar innan BF så slutar hjärtat på bebbis slå... Tårarna bara forsade.. Kan ni tänka er??  Nää ja tror inte man  kan det.,, Det är det värsta man kan va med om tror ja, att förlora sitt barn.. Vilken smärta,hålet i sitt hjärta kommer aldrig att läka..!!

Ja tyckte det va jobbigt och få missfall,det va bland det jobbigaste jag vart med om psykiskt.. den smärtan.. Men att gått och burit, kännt sparkar, sett på ul och kanske till och med tagit reda på kön och namn gett bebben..Rummet står färdig man har alla saker till den nya familjemedlemmen. Men man kommer inte hem men den lille.. Man ha rförlorat det käraste man ha.. Va faaan gör man!!??
Man måste ju gå vidare, men hur ska man kunna gå vidare..?? Hur ska man kunna läka? Hur ska man kunna berabeta allt detta..!! ??
Livet kan verkligen av så himla orättvist...

Jag har en kompis som förlorade sitt barn, jag lider verkligen med dig.. Kändes tufft när jag fick reda på det.. Men känns skönt och se att du mår bra idag.. Och gått vidare..


Ett STOR varm kram och beundran till er som förlorat ett barn, men klarat att gå vidare...