Även denna vecka är propp tjock, har saker inplanterat varje dag.,, inte en lugn stund.., men kommit på mig själv, KAN det vara så att jag gör det medvetet för att INTE tänkte och gräva ner mig i allt vad denna höst kommer få mig må/känna! Alla datum som åter igen kommer upp, alla hemska o tuffa minnen, det känns så "färskt" fortfarande. Känns inte som det är 1 år sedan! Det är tufft men nu har jag tagit tag i det iaf och gått till kurator/psykolog för att komma vidare! Känns som ja står och "stampar" kommer inte vidare i sorgen eller något! Försöker själv bearbeta men jag kommer inte längre än till operationen sedan hut jag än gör försöker tänka o jobba i mitt huvud så kommer jag inte över det, varför??