Dagen innan sessan blir 1 år, vad har tiden tagit vägen..?? Det kommer bli tufft, jobbigt, mycket känslor och tankar snurrar och dyker upp.. som jag igentligen inte vill ha men dom bara kommer iaf.. 

För ett år sedan exakt så var vi på förlossningen för kontroll, undersökning, och läkarsamtal inför planerad igångsättning dagen efter alltså på mitt beräknade förlossnings datum.

Man längtade så enormt mycket, den 9 /10 kom och jag såg verkligen fram emot att få föda fram våran lilla tjej.

En förlossning jag skulle kunna genom gå om och om igen, lyckan att äntligen få ha sin efterlängtade dotter på sitt bröst, lyckan är obeskrivlig.. Känslan att ligga där och vara världens lyckligaste och stoltaste föräldrar. Att se sin partner gråta av lycka när hon kommer upp på mitt bröst.. att höra henne skrika för första gången, helt oslagbart!

En lycka jag hoppas alla får uppleva,, det som hände exakt 12 veckor senare hoppas jag INGEN skulle behöva uppleva..

Att min lilla tjej slets bort från mig istället, den olyckan, rädlsan, ovisheten är det värsta man kan genomgå,. Att se sitt älskade barn kämpa så mycket, hon var bara 12 veckor på dagen hon slets bort från sin mamma och pappa, till ett gäng som inte visste vad dom höll på med.. 

Hon hörde säkert mig få panik i detta jäkla akut rum där vi var i 3 h, och allt gjordes fel.. Faaan!

Att sitt barn slits ifrån en är en smärta som är så hemsk, det går inte att beskriva.. man vill bara dö, !!! 

Även att morgondagen kommer bli jobbig och många tårar kommer säkert fällas så är jag så in ihelvete glad att jag får fira Tyras 1 års dag med henne något vi inte visste om vi skulle kunna få göra då i januari, när det inte var någon som trodde att hon skulle vara med oss så länge till.. 

Skulle inte byta ut det mot något, dagen hade vart så jäkla hemsk om det hade vart så men nu är hon här och den lyckan går inte att beskriva!! Vilken kämpe, vilken krigare.. Att en så liten människa som Tyra va då hon insjukna orkade kämpa, orkade mot bevisa läkarna, orkade vara envis och under hela vägen så beundrade vi henne nått enormt mycket.. Det hon gick igenom ska INGEN bebis behöva genom lida, hon fick lite mer än vad hon igentligen hade behövt. tänk om DOM BARA HADE LYSSNAT!!!! 

Men den underbara lilla krigaren vi har fått, hon är ett mirakel,ett underverk en kämpe som verkligen har visat att hon inte tänker ge upp.. Vi beundrar henne nått otroligt och likaså hennes storasyster som verkligen har orkat och hon har vart glad under allt som hänt.. Hon står alltid vid sin lillasysters sida.. Hon säger dagligen hur mycket hon älskar henne.. Det gör mig så rörd, och stolt att en så liten tjej som tuwis är så modig, tuff, stark genom allt som hon vart med om, allt hon sett.. Det är inte lätt för ett barn att se allt det tuwa har gjort. Jag blir så stark av att veta att jag har världens starkaste och underbaraste barn.. Dom är helt otroliga, vi är så enormt stolta över er tjejer, det går inte att beskriva med ord hur mycket vi älskar er!! 

Hur mycket morgondagen nu kommer värka så vet jag att vi har två helt perfekta tjejer som lyser vår tuffa vardag..