Igår såg jag och Mogge den sorgligaste filmen jag någonsin sett tror ja, jag satt och grät hela filmen igenom. Och ja skämtar inte.. Den va så hemskt tragisk, ledsam och sorgsen...

Se den, men ha näsdukar i beredskap, ja överdriver inte.. Eller så är det bara jag som är sååå känslig...
Så fort det är djur eller barn me så gråter ja floder..

Info om filmen:
Lasse Hallströms film HACHIKO: A DOGS STORY är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia.

När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.

Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag.