Snart är det fyra veckor sedan allt detta helvete började, på tisdag exakt!

Det är en händelse ingen förälder bör gå igenom, det är det absolut värsta man kan gå igenom.

Smärtan att se det dyrbaraste man har lida och vara så himla sjuk är en mardröm.

Tyra gör nya framsteg varje dag, nått litet. Och alla framsteg som görs gläds man så mycket åt, man blir så himla glad när hon är orkar vara vaken några få timmar, om hon bajsar, kissar, hon äter någon ml mer på flaska detta mål. Allt är positivt!

Det är en sådan omställning att inte ha sitt barn hos sig 24/7, man ska lämna henne hos anda underbara människor när man ska äta, sova mm ibörjan kändes det så konstigt men nu har man börjat vänja sig och personalen på BIVA är helt underbara, dom har sådan bra hand om henne. Dom ger henne så mycket kärlek, värme, trygghet. Och det är en sådan trygghet för oss.

Nu ska jag snart knalla upp till henne igen för att natta henne om några timmar.