Snart är vi där...
Ja snart är det dagen för ett år sedan man lääängtade till, den efterlängtade och älskade lillasyster skulle titta ut..
Jag var beräknad den 9/10 och fick även tid för igångsättning BF dagen.. och den perfekta sessan hade brått ut så 13,47 tittade hon ut. Helt perfekt..Så älskad från första stund..
Detta år har verkligen vart både lycka och helvete, den första månaden med sessan hos oss var helt underbar, en sådan lycklig och underbar tid.. Sedan började hon bli dålig, ja kommer ihåg alla datum i huvudet, hur hon var, mina telefonsamtal till 1177, alla besök på BVC all oro, rädsla alla tårar.. Även att vi inte viste vad det var, vi trodde det var RS virus eller bara en rigäl förkylning..
Men december, var inte direkt någon julig månad, man hade skytte trafik till barnakuten på US, utan hjälp..
Usch, gör så in i helvete ont och tänka på att dessa månader då vi kämpade för att bli hörda och få hjälp snart är här, även att vi har en "frisk" dotter idag.. Vi vet vad det va, det tunga är att det verkligen va nått livshotande..
Årsdagen den 1/1 ser ja inte fram emot, usch.. vill inte, vill inte möta den dagen.. usch.. kommer bli jobbigt, smärt sammt..
Stanna tiden, vill inte överskrida 9/10, kan vi inte stanna där, så ja slipper gå igenom alla datum, dagar, tider minnen.. det känns aldelles för tidigt, jag har inte ens börjat bearbeta det dom hände den 1/1 , det känns så nyligen fortfarande,, det har hänt så mycket på vägen som gjort att jag inte orkat, vågat , velat gå igenom allt..
det är såå mycket, så mycket smärta, oro, rädsla som fortfarande sitter kvar, som jag måste htanskas med varje dag..Hur jag klarar det vet jag inte riktigt,
snälla hjälp mig igenom detta!! Hur faan ska ja klara det, orka..
Det kommer bli en tuff vinter med alla jobbiga datum. Men du kan kanske under tiden bearbeta det och så finns vi ju alla här runt omkring dig ❤❤❤ och så har du dina fina prinsessor ❤