Vi var uppe på US kl 07,00, och vet ni, inatt var det sista natten med andningsmaskinen.. :) Förstår ni,? lycka men även rädslan ifall nått skulle tillstöta.. Men det tror vi inte, eller hur?

Kl: 8,00 skulle vi till ögonkliniken för undersökning av Tyras ögon och syn, men innan dess skulle vi ner till labb och Tyra skulle lämna lite blodprover som hon gör varannan dag.

Men idag var det inte bara ett PK dom skulle ha utan även konsentrations prover för henne hjärt mediciner..

Sedan började äventyret till ögon via kulverten, det står skyltat men ändå går det att gå vilse, jag lovar er.. :)

När vi väl kom till ögon så vart vi in ropade och Tyra var inte någonting ledsen, duktig tjej.. vi fick börja med att berätta vad vi märker av hennes ögon och syn. Berättade att vi tror att hon ser något men vet inte riktigt om hon ser allt. om det vara är ljus och mörker, eller vad det kan vara. För hon ser TV:n, hon reagerar när man tänder lampan eller släcker, och skrattar åt mobilen som hänger över skötbordet och skiner upp som en sol när man kommer nära henne..

Ögonläkaren började med några spatlar som han körde upp och ner och åt sidorna och Tyra följde dom med blicken ( Något hon inte gjorde vid samma typ av undersökning i Lund) och läkaren lyste i ögonen och kollade med förstoringsglas i ögat.

Bedömingen: - Hon ser men hur lite eller mycket hon ser vet vi ännu inte. Det är mycket positivt att hon anstränger blicken, att hon följer med blicken. Men läkaren har ännu inte sett MR bilderna från Lund på hur skadad syncentrat är. Men vi ska återkomma om 3-4 månader igen.

Men det kändes så himla positivt, vi blev så himla glada. Det är inte helt svart för henne, sådan lycka!

Och när vi kom tillbaka till avd så hade PK svaret kommit och även det hade stigit till det som man vill ha det till. Så inget fragmin ikväll..:D Jippi. Vilken underbar dag. Mycket positivt..:D Den mest positiva dagen på 8 veckor..:D

Inatt ska vi sova både Mogge och jag här på US, första natten detta år vi sover med henne, eller jag har ju sovit i samma rum som henne 2 gånger men då har hon haft andningsmaskinen så det är inte samma sak. Känns nervöst, spännande och helt underbart!

Nu ska ja återgå till mysandet...