Som jag vet ska jag inte tänka på framtiden, utan leva i nuet och vara så in i helvete glad för dagen. Och det är jag. Jag är så jävla (kan inte beskriva) hur glad och lycklig jag/vi är för att våran älskade, finaste, krigar, ängla prinsessa finns hos oss.

Det va så fruktansvärt nära att dagen kunde sett annorlunda ut. Men som Johanna skrev till oss att vi har skapat en riktigt kämpe och hon har bevisat om och om igen att hon är lika stark som Pippi och kommer kämpa och kämpar .

Vi är så otroligt stolta över henne..


Men att inte grubbla är helt omöjligt för mig känns det som, mitt sett att bearbeta på tror ja även att det är fruktansvärt jobbigt för mig att hela tiden om och om igen att gräva upp allt i mina tankar, att gå igenom allt som hände på BAVA den dagen den 1/1 2013 då hon insjukna, bli så arg på mig själv och mitt jävla ältande.. Varför? varför inte vara mer som mogge som verkligen lever i nuet och njuter till fullo av dagen och inte några minuter av dygnet gå tillbaka och gråta, tänka, grubbla, bli arg och besviken.

Mogge sa till mig senast igår att han ser/hör mig gråta någon gång varje dag, och det är sant men ja trodde inte att han visste. Han försöker verkligen att stötta mig och hjälpa mig men det är JAG som måste ta tag i det själv.

Psykolog väldigt regelbundet än bra början igen,


Ja, att leva i nuet är jäkligt svårt iallafall för mig, även hur mycket jag vill och även att ja mår piss o ältar så njuter jag samtidigt och ta vara på alla stunder jag har med Tyra och även med våran älskade Tuwis..

Mina barn är mitt allt vad faaan skulle ja göra utan dom.. ?



~ Nu blev det ett sådant flum inlägg igen, sorry men när jag väl sitter här så kopplas jag bort på ett konstigt sätt och fingrarna bara går över tangentbordet och orden bara skrivs utan att ja tänker. vet knappt själv vad ja har skrivit men skönt att bara skriva av sig,~


tack snälla alla ni som finns för oss, Älskar er!