Smärta som aldrig försvinner

Ja, då sitter jag här igen framför datorn, Tyra ligger och sover i vagnen ute på altan!


Så fort jag är helt själv eller idag bröjade till och med mitt ältande, all smärta komma redan då jag matade tyra! När jag ser att hon inte ser bra, att ögonen inte hänger med imellan åt.

Den smärtan är hemsk, fruktansvärd, Gör så in ihelvete ont inom mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Tar upp min ögonsten och kramar henne så jäkla hårt ja kan och säger om och om igen för henne att hon är så himla underbar, att jag älskar henne nått fruktansvärt mycket!


Smärtan av allt helvete som hänt kommer ALDRIG, ALDRIG försvinna tyvärr och det vet jag , men när ska den kanske börja komma mer sällan. Kan ja få någon dag gråt fri,

Har gråtit någon gång varje dag sedan den 1/1 2013, förstår ni, även att lyckan är obeskrivlig att vi har vårna krigar prinsessa hos oss, så är smärtan så jävla fruktansvärd. Ilskan, oron, rädslan. Usch!

Bara en dag gråt fri är en bra början, inte så mycket jag ber om.


Hon gör sådana framsteg och hon är så enormt duktig våran älskade lilla Tyra, finns igen som är starkare än hon, jo kanske pippi men inte mycket. Det är hon och Pippi starkte i hela världen!


I fredags var det första gången jag och Mogge pratade ( lite Kort) en kort stund om vad det är som har hänt, hur allt va natten den 1/1 och på ECMO IVA där vi hamnade i ett dygn innan det bar av ner till Lund,

Man kommer ihåg alla lukter, den där otäcka och vidriga rädlan man hade, se sitt älskade barn ligga där i en kuvös, helt nerbäddad, lakanen var helt sträckta, två stora slangar som gick ur henne på höger sida om halsen som då va ECMO maskinen, alla dessa maskiner som blinka, pep, alla mediciner som hängde över allt, alla sköterkor som kom o tog kontroller, hennes otäcka hostattacker i resperatiorn.

Lyckan man fick när man såg att hon började "trigga" igång varje andetag själv.

Vi var vart med om så otroligt mycket, mer än vad man bör gå igenom som förälder, och vi har bara kommit att prata igenom inte ens det första dygnet på denna mardröms resa!

Det är så jäkla jobbigt och tufft ännu.


Imorgon ska vi träffa Habliteringen igen, se vad dom har att säga igen, och då vet ja att imorgon kommer bli en tuff dag. Ja kan inte hålla tillbaka, ja har verkligen försökt flera gånger men så fort vi ska träffa personal från vården så blir det jobbigt! Man blir mer påmind om att hon är sjuk än vad som känns där vi är här hemma!


Varför, varför just vårt älskade barn??????????????????????????????????????????



~jag vet knappt vad ja skrivit, har bara skrivit rakt upp och ner mellan mina tårar, men ja hoppas det går att läsa om det är någon som vill~


Åter igen vill jag tacka ALLA som finns för oss, det behövs, imellan åt är det vajigt kan ja lova! Även att vi inte mer om det eller att det kanske verkar som vi mår bra så är det fruktansvärd jobbigt !

Kommentarer
Postat av: Matilda

Bamsekramar ❤❤

2013-06-10 @ 13:24:48
Postat av: Kennet Björknan

Stark läsning! Vi människor orkar mer än vi tror är möjligt. Just frågan "varför?" dök upp många gånger när Sebastian var som sämst. Det är en helt jävla meningslös fråga eftersom det inte finns något svar på den. Koncentrera er energi på vägen framåt och ödsla så lite energi som möjligt på det som varit. Det viktigaste är vad som sker just nu, sen kommer framtiden och sist av allt om någonsin kommer det som varit.
Så känner i alla fall jag.

Kram från oss uppe på Vita Berget

Kennet, Lotta och Sebastian

Svar: Hej Kennet , skoj att höra ifrån er följer er på er blogg:) så fin an är eran lille kille :)Man gör ju det orkar mer än an tror efter en sådan hör tragedi känns det som man klara allt, lr hur?

Hur mår eran lille pojk idag?
Hoppas ni haft/har en bra sommar !?

Hälsa Lotta o eran kille hoppas ja vi ses någon gång.

kramar
Sofia

2013-06-10 @ 16:03:35
URL: http://vitaberget.blogspot.se
Postat av: Emelie

Styrkekramar till er! <3

2013-06-11 @ 18:22:48
URL: http://istalletforljud.webblogg.se
Postat av: Sanna - en svart ko ger också vit mjölk

Ryser. Min mamma fick en hjärnblödning när jag var 12 år. Hon låg i koma i tre veckor. Nu mår hon okej, men vi lever med en personlighetsförändring och många fysiska hinder idag. Men trots allt stärker det en som familj, kämpa på!
/Sanna

2013-06-11 @ 18:25:59
URL: http://ensvartko.se
Postat av: Lisa

Att få gråta och prata ut om allt det som man bär på är otroligt viktigt. Trycka undan är ingen alternativ!
Finns ingen som kan ge svar på varför det hänt. Att det skulle finnas en mening med allt är svårt att förstå i ett sådant här läge. Men om det är någon tröst så är vi många som tänker och önskar er allt gott.
Ni har världens sötaste tös och hon kommer att klara livet galant. Ingen är så stark som hon och ni!

Önskar att all styrka går fram. Ni är helt fantastiska.

2013-06-11 @ 18:32:19
URL: http://lafamila.blogg.se
Postat av: teslas.webblogg.se

<3

Vet inte vad jag ska skriva, ni är otroligt starka!
Vill bara krama om dig så otroligt hårt!

2013-06-11 @ 19:33:37
URL: http://teslas.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ni har kommit till Sofias blogg;
jag är mamma till två underbara tjejer, och fru till Mogge!

Här kan ni följa mig och min familj och vår vardag läsa och följa våran kamp och vår dotter Tyra som vi höll på att förlora den 1/1-2013 pga felbehandling och ett oupptäckt hjärtfel!
Hon hamnade i ECMO och låg sedan 5 veckor på BIVA i Lund där vi även fick det tragiska beskedet att hon fått hjärnskador samt att hennes syncetra är helt förstört!

Finns även på Facebook: Hjärtebarn

RSS 2.0