Sedan dokumentären om ECMO som gick här om dagen som var fruktansvärt att se på, samtidigt skönt på något sätt. Har tänkt så mycket på tiden vi var på ECMO-IVA, har gått igenom det mesta själv i mitt huvud.Har dock inte kommit hela vägen men en bra bit. Tiden där är en hemsk mardröm. Men dessa fantastiska människorna gör att man ändå känner sig lite lugn och trygg på nått sätt. Svårt att förklara!

 

Allt som visades var så exakt hur det var, att vara där i dessa fina och nya lokaler. Att se platsen där Tyra låg i en kuvös (balja) med ECMO maskinen brevid sig på sin höger sida, två slangar dom gick ut från hennes hals på höger sida, respiratiorn dom låg via näsan och i andra näsborren hade dom tryckt i en sond (gjorde dom redan på BAVA i Linköping) den slangen gjorde ingen nytta. Kan tänka mig att det blev ännu jobbigare för Tyra och hennes hjärta då dom tröck i henne mat då vi höll på att förlora henne innan dom insåg sj att hon var alldeles för dålig och behöver IVA vård.

 

I den lilla kuvösen där Tyra låg var det massa andra slangar oxå alla olika medicin slangar, en artärnål mm,

Vår lilla kämpe var grå och helt svullen,

När Tyra låg där så nersövd och så fruktansvärt dålig, så låg ändå vårt älskade hjärta och tuttade på napp utan nappen i munnen. Vi hade i napp där men den ville inte vara kvar inne i hennes mun. Lilla älskade hjärtat.

 

Palle "grundaren" till ECMO var en av dom som va med till Linköping natten den 1/1-2013 och opererade in ECMO på Tyra och tog med henne till Stockholm och Karolinska. Det var han som gav oss det första beskedet om att dom hade hittat detta ovanliga hjärtfel. Han var en person med värme och kärlek, Tack för all trygghet du förmeddlade.

 

Det blir så mycket kännslor som åter igen bubblade upp så mycket tankar som kom tillbaka efter jag sett denna dokumentär. Det är ändå inte så länge sedan vi satt där på två stolar intill vårt fina barn och visste inte hur timmarna, minuterna frammåt skulle se ut. Man bar på så mycket, så mycket räddsla och sorg. Det var hemskt. Usch!

Men tacka gud för att dom finns, hade inte ECMO funnits hade inte vårt barn funnits här hos oss, hemska tanke men så är det. Det var verkigen sista chansen.